Vad som började som en mindre samling länkar har med tiden växt till en mer regelrätt sida. Som sig bör under ständig utveckling. Ett av målen är att helt eliminera undersidor, att allt ska nås från huvudsidan.
Fotografierna på sajten är tagna med ett antal olika kameror, beroende på humöret för dagen. Jag använder det mesta från eltejpade leksakskameror till stativkrävande mellanformatsapparatur. Alla har dom sin plats och kreativa funktion.
Skisserna är gjorda med blyerts-, tusch- eller kulspetspenna, oftast på vanligt kopieringspapper.
Jag är född på höstkanten 1974, bor i Stockholm, jobbar med tryck och layout, gillar form och komposition och en hel del annat. Duktigt på att gräva ner mig i pyssliga projekt, mindre duktig på att avsluta dem.
Efter en lång tids dragkamp mellan olika intressen revs till sist stadshotellet i Enköping. Hotellet invigdes 1879 och var till viss del i bruk fram till senare delen av 90-talet. Sättningskskadorna på byggnaderna var uppenbara för alla förbipasserande och en renovering hade blivit en mycket omfattande. Nu planeras här för bostäder och butiker i ett tre- eller fyravåningshus och frågan om rivningen var rätt eller inte något som historien kommer avgöra.
Vi besökte byggnaden vid ett tillfälle under sina sista dagar i livet. Tillbyggnaden från 1940 var då redan riven men hotellets epicentrum – festvåningen och skylten – fanns lyckligtvis kvar.
Fotografierna är från 21 mars, 2010.
After a long argument between different interests the city hotel of Enköping was eventually demolished. The hotel opened in 1879 and some parts were in use until the late 90s. The structural damages were obvious to anyone passing by and a restoration would have been very extensive. Now a three or four story building with flats and shops is planned here and the question whether demolishing was the right thing or not something for history to judge.
We visited the hotel during one of the last days in its life. The extension from 1940 was already gone but the very epicenter of the building – the ballroom and the neon sign – was still there, luckily.
Huvudingången var från början inte lika rymlig men under tidens gång har en del väggar tagits bort. Nej, inte heller färgsättningen är inte enligt originalutförande.
The main entrance was originally much less spacious but some walls have been removed over the years. No, the choice of color isn't true the original design, either.
Matsalarna på rad med utsikt mot torget.
The dining rooms lined up with a view of the square.
Fönster mot torget på markplan. Nederdelen vär belagd med solfilm, därav den HDR-liknande effekten.
Window facing the square on the ground floor. The lower part had light-blocking foil mounted, hence the HDR-like effect.
Det gamla caféets golv är av trä men var vid fototillfället täckt av rivningsdamm.
The old cafe's floor is wooden but at the time of the photo covered with dust from the demolition.
En rest från den sista dansen, kanske.
An artifact from the last dance, perhaps.
Korridor genom nord-västra flygen.
Corridor through north-west wing.
På bilder från festsalen under de få dagar det gick att besöka hotellet var neonskylten placerad på de mest olika sätt. Jag antar att folk velat arrangera skylten på sitt eget vis eller så har rivningsarbetarna varit där och petat.
In pictures from the ballroom taken during the few days that it was possible to visit the hotel the neon sign was placed in the most diverse ways. I guess visitors arranged it in their own way or the wrecking crew unable to keep their hands away from it.
Neonskylten hade plockats ned från fasaden bara några dagar innan vårt besök. Enligt Peab skulle den bevaras men om så verkligen skett vet jag inte.
The neon sign had been removed from the front wall just a few days before our visit. According to Peab (the current owners) it was to be saved but if so actually happened I'm not certain.
Dörrfoder till ett av rummen intill festsalen. Tidigare i hotellets historia var detta ett av de mer luxuösa rummen.
Door feed to one of the neighboring rooms to the ballroom. Earlier in the history of the hotel this was one of the more luxurious rooms.
Korridoren utmed matsalarna på bottenvåningen. Fram till utbyggnaden år 1940 låg köket i den del som senare byggdes om till toaletter.
The corridor lining the dining rooms on the ground floor. Until the extension on the back was constructed in 1940 the kitchen was located where the toilets are now.
Trappan var från början belagd med natursten som vid något tillfälle bytts ut mot klinker. De höga fönstren mot baksidan hade tyvärr plockats ned vid tidpunkten för vårt besök.
The stairway was originally covered by stone but at some point replaced by clinker tiles. Unfortunately the tall windows facing the back had been removed at the time of our visit.
Fasad mot nord-väst där flygen med kök och resanderum har rivits. Ett begynnande snöoväder gjorde det mindre inspirerande att rigga mellanformatsprylarna men det finns gott om exteriörbilder där ute.
Front facing north-west where the wing holding the kitchen and hotel rooms has been demolished. The emerging snowstorm made me less inspired to mount the medium format gear but there are plenty of exterior shots out there.
Balkongen i slutet av juni. The balcony at the end of June.
Krasse, Digitalis, Kattmynta, isländsk Vallmo ... förutom de vanliga sommargästerna så planterade jag en del renodlade utomhusväxter på balkongen i år. Tycker det blev mycket lyckat och ger en ny dimension till betongplattan.
Garden Cress, Digitalis, Catmint, Icelandic Poppy ... besides the usual summer guests I planted a bunch of more outdoor oriented growth on the balcony this year. I think it turned out real well and gives a new dimension to the slab of concrete.
100703 (p)
Nyare fotoalbum
Osorterat, oförkortat, familjesammankomster och några katter. Och lite till. På Picasa. Unsorted, unabridged, family gatherings and some cats. And some more. At Picasa.
Farmor och far på cykeltur när 50-talet var ungt. Grandmother and dad on a bike ride in the early 50s.
Med familjen på resa genom Danmark och ett par avstickare till Tyskland under juni 2009. With the family travelling through Denmark with a couple of skips into Germany during June 2009.
Du hämtar bilderna i full upplösning genom att klicka ”hämta”.
Hämta / Fetch
Missa inte att bilderna på Picasa kan laddas hem i full upplösning! Klicka bara på ”hämta” strax uppe till vänster om varje bild. Don't miss that photos on Picasa can be downloaded in full resolution! Just click ”fetch“ (Or similar. I don't know how it's labeled in the English version) right above each image on the left hand side.
Panoristique!
Stiching things up
The last building to make way for the tram line depot. Ulvsunda, Stockholm. June 2010.
I'm step by step getting into my new mobile, a Sony Ericsson Satio, and its 12 MP camera. By no doubt the camera is very good for a mobcam but I have a feeling that with less pixels it'd been even better for nocturnal, no-flash action. A recent discovery is the panorama function which stitches two or three images on the fly. Nifty, and works alright though one needs not to be eagle eyed to find glitches in the pans here.
100107 (p) 100614 (u)
KVS Sanatorium
Cough’s end
An abandoned laundry and housing facility at the KVS sanatorium site in Skåne, southern Sweden. Some parts of the sanatorium are still active while others have been abandoned for years. Much has been torn down of what once was a large compound and the fate of the remaining buildings is uncertain. This section was constructed in 1925 and the architect Gustaf Birch-Lindgren.
An abandoned doll house found at the Solna Badlands site and now left to wither on my balcony*
Here photographed within a week's time. Used as Flickr Xmas card and would have been used as a physical one if only the idea had popped up a few days earlier. Something which also shows on the technial quality of the edit, I think.
*File under long term projects.
091107 (p) 100102 (u)
Tour de Picardie (with a rabbit's skip into Normandy)
“Welcome, stranger”. Or something like that.
Château du Inattendu.
The cathedral of Amiens. An impressive mass of gothicism!
Mind your employees. From the interiors of an industrial textile plant.
Manor du Zebra. One of several unexpected finds along the way.
We had the trip's least tasty supper in city of Dieppe as all affordable joints were closed by the time of our arrival. I didn't care much for the vibes around here and probably wouldn't enjoy this place even if the season had been right. Perhaps even less then. Well, it was a nice sight seeing the sea at the end of the long road when entering the city, I have to give it that.
During the month of May me and photo-buddies Yann and Rutger ventured to the north-west of France for a few days of ruin tourism. It was our first trip abroad together and in all it went real well. None of the sites we had marked out on the map were a certain hit as we didn't know if they were still accessible – or even existing – but besides one chateau undergoing renovation they were, and they did.
Ryanair's luggage restrictions made packing tricky but I managed to bring most of the medium format gear and that is what I ended up using throughout the trip. Films ranged from fine chrome to harsh black and white. Nothing developed yet so a complete success of the trip is yet to be decided for.
Under slutet av 60-talet uppfördes området "Borgen" vid Tåkasjövägen i Olofström, Blekinge. Namnet kom av de fyra byggnadernas kvadratiska placering kring den gemensamma gårdsplanen. Under slutet av 90-talet revs två av husen, ett byggdes om till studentbostäder och det sista användes under några år av Volvo IT, socialkontoret och som flyktingförläggning. Vid vårt besök i maj 2009 hade det stått tomt i närmare fem år och vandaliserats hårt. Asbestsaneringen hade precis börjat men arbetarna lät oss ta en titt på interiörerna.
During the late 60s the housing area "The Fortress" was constructed in community of Olofström in Blekinge, southern Sweden. Its name comes from the square placement of the four buildings with a common ground in the middle. By the late 90s two of the structures were demolished, another made into student housing and the last one was for a while used by Volvo IT, the social department and as immigrant housing. At the time of our visit in May 2009 it had been abandoned for about five years and was badly vandalized. The asbestos decontamination had just begun but the crew let us take a look inside.
Under hösten 2008 kom den första samlingsboken från The Industrial Decay Network. IDN är en utlöpare från Flickr-gruppen med samma namn och lever ett eget liv lite vid sidan om. Två av mina bilder är med i IDN 01, båda från Fredriksbergs pappersbruk. Samlingen IDN 02 är nu under utformning och det ser ut som att jag får med minst ett par bilder den här gången också.
During fall in 2008 the first collection from The Industrial Decay Network was released. IDN is an offspring from the Flickr group by the same name and lives a life on its own. Two of my pics, both from the Fredriksberg paper mill, were published in the first book. IDN 02 is now on the horizon right and it seems I'll representing some works in that collection as well.
Mina bilder i IDN 02
IDN 02, sidan 32. Sulfitfabriken i Nyhamn.
IDN 02, sidan 33. Jordberga sockerbruk.
IDN 02, sidan 34. Sulfitfabriken i nyhamn och Jordberga sockerbruk.
Tvärbanan dras vidare genom mina kvarter, bygget av nationalarenan i Solna har kommit igång, Bromstens industriområde blir bostäder liksom delar av Ulvsunda industriområde. Även Liljeholmens fabriker räknar sina dagar, Hornsbergs strand är sedan länge en byggarbetsplats, Beckholmen instängslat och kvarteret Messingen i Upplands Väsby en grushög. Intressant att följa men jag kommer att sakna de lite ruffiga arbetsområdena. Efter att ha missat så många liknande stadsdelar söder om stan innan de förvandlades så har jag lovat mig själv att inte göra samma misstag med dessa. Bråda helger, med andra ord.
Stockholm is at the moment undergoing a number of significant infrastructural changes. Many of the industrial zones are swiftly becoming demolished in order to make way for housing and communication. Interesting to follow but I'll be missing the somewhat rough working areas where structures have developed in a less controlled way over decades. Busy weekends, in other words.
0908 (p) 090929 (u)
Det rivs och det byggs i Stockholm. Kongress- anläggningen Stockholm Water Front tar form. Mars 2009.
Det avvecklade Djurgårdsvarvet vid Beckholmen. Mars 2009.
Rivning av postterminalen vid Stockholm Klara. Mars 2008.
Cementanläggning under nedmontering i Ulvsunda industriområde, Bromma. December 2008.
Tollare pappersbruk, Saltsjö-Boo. Mars 2008.
Beckomberga sjukhus. April 2009.
Den nu rivna bilskroten i södra delen av Ulvsunda industriområde. December 2009.
Tvärbanan kommer att utnyttja den forna industrijärnvägens banvall genom Ulvsunda industriområde. December 2008.
Servicedepån för tvärbanan flyttas från Alvik till den tomma marken intill FOI:s gamla testanlägggning i Ulvsunda. December 2008.
Last train standing. Arenastadsområdet, Solna. Juni 2008.
Komposition och etik
En ruinturist filosoferar
Utsikt från ett rum, bild 1
Bild 1
Utsikt från ett rum, bild 2
Bild 2
Vid en svagt sluttande äng med utsikt mot sjön låg det, ett stenhus med höga takstolar, tillhörande ekonomibyggnad och utedass. Det stora hålet i taket skvallrade om att de goda tiderna var förbi sedan länge och en närmare titt bekräftadet läget med råge. Boningshuset var belamrat med resterna av ett liv. Inte som ett bortglömt förråd utan likt ett hem där allting varit utan styrsel under lång tid. Till värme och matlagning hade vedspisarna använts och i flera av rummen hade ett djupsvart, fett sot impregnerat allt. Runt de nikotinfärgade fönstren hängde sjok med spindelväv. Golvet en svårdefinierbar blandning av hårt och mjukt underlag. I köket stod brända karotter och smutsiga flaskor travade. Mängder med rödbetsburkar halvfulla med spad tog upp större delen av skafferiet. Det visade sig att någon hade bott här till för bara några år sedan, i denna totala misär. Svårt att förstå.
Att besöka och fotografera en plats som varit någons hem och liv har olika sidor. Först fascinationen över förfallet, smutsen och patinan. Glädjen över att funnit en fotogenisk svart pärla. Men efter ett tag, efter att hittat brev och fotografier med förnamn och årtal i fin skrivstil på baksidan, viss tvekan. Har jag rätt att kliva runt i resterna av detta hem? Men ingen verkar ju bry sig om det, tänker man. Jag har inte brutit mig in, dörren stod öppen. Jag tar ingenting med mig. Jag förstör inget. Men ändå. Jag har klivit in, om än med förstärkta stövlar och konstnärliga intentioner, satt upp stativet och fotograferat. Jag har bläddrat i lantbrukskataloger från 60-talet, läst brev från 30-talet och avbildat det smutsiga lösgarnityret vid 80-talskasettdäcket. Jag har äcklats av kattskelletet i sängen och förundrats över grönskan i det kollapsade sovrummet. Jag har turistat i någon annans förfall.
Hur väljer jag då att gestalta denna plats och om jag på något sätt sprider bilderna, hur gör jag det med respekt mot dom som bodde här och mot mig själv. Förutom rent estetiska val finns också ett etiskt. Frågan kan illustreras av de två bilderna ovan. Bild nr 1 är kompositionsmässigt bättre. Inga tomma ytor, tydliga linjer, bra ljus. Men den kraftiga vidvinkeln ger en ton av effektsökeri och ett slags djup som inte är överens med platsen. Det var inte så den kändes. Bild nr 2 är mer platt och lider av en död yta i undre vänsterkanten. Men perspektivet ger en lugnare komposition och den blå väggens patina framhävs på ett helt annat sätt. Detta foto är mitt val. Inte lika bra, men bättre i sammanhanget.
Hade jag tillåtit någon att utforska och avbilda detta hem om det en gång varit mitt? Svaret är ja, annars hade jag nog inte tillåtit mig själv. Men på ett villkor, kompositionerna måste vara bra!
091101 (p)
Low
Trion Low från Minnesota är den största musikaliska upptäckt jag gjort på ett bra tag! Såg ett antal av deras skivor i backarna på butiken Delicious Goldfish Records (rekommenderas!) i Solna och stuket på titlar och omslag var helt rätt. Men det var inte förrän jag kom över skivan "The Great Destroyer" för en symbolisk summa hos en av DGR:s kollegor som jag slog till. Och nej, det var inte en på sekunden övertygande musikupplevelse. Det tog ett tag, säkert flera månader, innan skivan fastnade men när den väl satt förstod jag att deras katalog är ett måste. Enstaka klipp på Dutuben gör inte deras musik rättvisa då det är ett mycket tydligt albumband, i mitt tycke.
The trio Low from Minnesota is the biggest musical discovery that I have made in quite a while! Saw a number of their records at the Delicious Goldfish Records store (highly recommended) in Stockholm and the style of titles and covers were promising. But it wasn't until I came across the album "The Great Destroyer" for a wee sum at one of DGRs colleagues that i picked one up. And no, it wasn't an instantly convincing musical experience. It took a while, perhaps a few months, before the record stuck but when it did I knew that their catalogue was a must. Occasional YouTube clips don't make them justice since it's a very album oriented band, if you ask me.
Lagerlokal i Upplands Väsby Företagcentrum, mars 2009.
Källargång, Upplands Väsby Företagcentrum, mars 2009.
Cykelbutiken har flyttat. Upplands Väsby Företagcentrum, mars 2009.
Kv Messingen, mars 2009.
Lagerlokal i Upplands Väsby Företagcentrum, mars 2009.
Kv Messingen quadritych, sommaren 2002.
Antagligen är det bara en slags grovhuggen romantisk läggning som får mig att se någon som helst charm med desa byggnader. Eller så är det bara en slags nostalgisk läggning då jag jobbade här under ett några år för länge, länge sedan. Det var på andra våningen i denna lätt kontorsanpassade industrifastighet som diverse hemsidesprojekt och ett par tidningar tog form under slutet av 90-talet. Jag stod för den grafisk formen och andra nattliga aktiviteter (men dementerar å det starkaste att jag någonsin dansat med vattenautomaten på den där kräftskivan '99!). Som så mycket annat sprunget ur det sena nittiotalet blev få av satsningarna speciellt långlivade eller ens lyckade. Men om inte annat så lärde jag mig hur man inte ska göra saker, fick nya kompisar och lärde känna en förort.
Byggnaden och flera av de närliggande kvarteren revs under vårkanten 2009 för att ge plats åt en gymnasieskola.
Probably it's just some kind of rough romantic side of me that sees any charm in these buildings. Or it's just some kind of nostalgic side since I worked here for a few years a long, long time ago. It was on the second floor of this slightly office adjusted industrial structure that various homepage projects and a couple of magazines saw the light of day in the late 90s. I was responsible for the graphic design and other nocturnal activities (though I strongly deny ever dancing with the rent-a-cooler during that summer party!). Like so much sprung out in the late 90s few of the ventures lasted very long or had much success. But If nothing else I learned how not to do things, made new friends and got to know another suburb.
The building and most of the nearby blocks were demolished during spring 2009 to make way for a new school.
Teckningar sorterade under definitionen ”NOtes”. Tror bara det är jag som gillar dem egentligen, men det här är ju en sk personlig hemsida – jag bestämmer.
Ulvsunda cementfabrik
Om rivningen av cementanläggningen har någonting med den planerade omdaningen av Ulvsunda industriområde att göra vet jag inte. Kanske är det bara Martin Olsson som behöver större parkering. Men när detta skrivs, i oktober 2009, så är ytan fortfarande en industriell stubbåker. Att döma av årtalen på kalendrar och kataloger som vi hittade i det tillhörande huset så verkar inte anläggningen varit i bruk sedan 1995. Bilderna är från december 2008.
If the demolition of the cement mill has anything to do with the plans for reshaping Ulvsunda industrial zone I do not know. Perhaps it's the nearby Martin Olsson grocery supplier who needs a larger parking lot. But when typing this, in October 2009, the lot is still just a piece of raw earth. Judging from the years found on calendars and catalogues in the connecting building the mill hadn't been in use since 1995. Pictures are from December 2008.
Typisk Ulvsundaarkitektur härrörande från 40- och 50-talet. Troligtvis signerad arkitekt Karl G.H. Karlsson då han var mycket aktiv i utformningen av de ursprungliga delarna.
Detalj från cementanläggningens tapp.
Cementanläggningen under rivning.
När byggnader rivs blottas nya former och texturer.
Inne i cementanläggningens bottenvåning.
Att sorteras under ”hittade stilleben”.
Det fanns tydliga spår av ett starkt växtintresse hos någon som nyttjat det intilliggande huset. Förutom ett antal plantor både utom- och inomhus så hittade vi växtkataloger, mängder med fröpåsar, såbäddar och tillbehör. Konstigt att allt bara lämnats på det här sättet, växtmänniskor brukar ju vara typen som bryr sig.
There were obvious traces of a strong interest in plants from someone using the connecting house. Besides a number of plants both indoors and outdoors we came across plant catalogues, plenty of seed bags, sowing beds and utensils. Strange that it was all left behind like this, plant people tend to be the kind who cares.
Man stöter på de mest oväntade gamla grejor på ett sådant här ställe. Vad sägs om en utrangerad lottomaskin? Jag gissar på ett tillverkningsår från senare halvan av 80-talet.
Kontrollrummet. En uppenbarligen tålig suckulent hade tagit över en stor del av fönsterbrädan och bordet.
The lost NOtes #1
July 23, 2004
One hairy snail (inkpen).
090816
Istanbul, mon amor
Det är nu några år sedan jag besökte Istanbul och med viss distans så har jag börjat se på bilderna därifrån på ett nytt sätt. Mer objektivt, antar jag. Det skulle vara väldigt givande att göra någonting med alla dessa ögonblick av organiserat kaos.
It's now some years since I last visited Istanbul and with some distance to it I now see my photos from there in a new way. It would be very rewarding to do something with all these moments of organized chaos.
Sedan några år tillbaka samlar jag verk av och om Tove Jansson. Inte bara Mumin, för hon har skapat långt mer än dem. Under länken ovan följer en översikt på vad jag har och vad som saknas.
Agfa Clacken gick varm precis som vädret under en slottsturné utmed floden Neckar. Vi hann med lite annat också, så fler bilder blir det.
The Agfa Clack ran warm just like the weather during a tour of the castles along the river Neckar. We had time for a few other things as well, so more pics it'll be.
100710 (p)
Miss T by Burg Guttenberg. April, 2010.
The Snow Owls at Burg Guttenberg's falconry. April, 2010.
Exploring some neubauten in what is still the outskirts of Ellhofen. April, 2010.
Jag hade köpt ett par dussin blandade rullar film på Blocket och började nu nå botten av påsen, dvs till filmer av typ T-Max P3200. P3200 är verkligen snabb men lite väl grovkorning, även om jag gillar den suggestiva tonen det ger. Högdagrar hanteras mycket snyggt, sådant som jag glömt hur det ska se ut under de digitala åren. Några med färg blev det också, fångade på favoriten bland negfärg för småbild just nu – Agfa Vista 200.
I'd gotten a couple of dozen rolls of film through a classifieds site and was starting to reach the bottom of the bag, to films like T-Max P3200. The P3200 sure is fast but a bit too grainy, even though I like the moody touch it gives. Highlights are rendered very nicely, something I've forgotten how it looks during the digital years. A few color aught on my favorite 35 mm color negative film at the moment – Agfa Vista 200.
