Enköpings stadshotell

En era checkar ut

Efter en lång tids dragkamp mellan olika intressen revs till sist stadshotellet i Enköping. Hotellet invigdes 1879 och var till viss del i bruk fram till senare delen av 90-talet. Sättningskskadorna på byggnaderna var uppenbara för alla förbipasserande och en renovering hade blivit en mycket omfattande. Nu planeras här för bostäder och butiker i ett tre- eller fyravåningshus och frågan om rivningen var rätt eller inte något som historien kommer avgöra.

Vi besökte byggnaden vid ett tillfälle under sina sista dagar i livet. Tillbyggnaden från 1940 var då redan riven men hotellets epicentrum – festvåningen och skylten – fanns lyckligtvis kvar.

Fotografierna är från 21 mars, 2010.

An era checks out

After a long argument between different interests the city hotel of Enköping was eventually demolished. The hotel opened in 1879 and some parts were in use until the late 90s. The structural damages were obvious to anyone passing by and a restoration would have been very extensive. Now a three or four story building with flats and shops is planned here and the question whether demolishing was the right thing or not something for history to judge.

We visited the hotel during one of the last days in its life. The extension from 1940 was already gone but the very epicenter of the building – the ballroom and the neon sign – was still there, luckily.

Photos are from March 21, 2010.

100626 (p)

Filed under Abandoned

Festsalen med den räddade (?) neonskylten. The ballroom and the saved (?) neon sign. View on Panoramio Huvudingången var från början inte lika rymlig men under tidens gång har en del väggar tagits bort. Nej, inte heller färgsättningen är inte enligt originalutförande. The main entrance was originally much less spacious but some walls have been removed over the years. No, the choice of color isn't true the original design, either. Matsalarna på rad med utsikt mot torget. The dining rooms lined up with a view of the square. Fönster mot torget på markplan. Nederdelen är belagd med solfilm. Window facing the square on the ground floor. The lower part had light-blocking foil. Det gamla caféets golv är av trä men var täckt av rivningsdamm. The old cafe's floor is wooden but was covered with dust from the demolition. En rest från den sista dansen, kanske. An artifact from the last dance, perhaps. Korridor genom nord-västra flygen. Corridor through north-west wing. På bilder från festsalen under de få dagar det gick att besöka hotellet var neonskylten placerad på de mest olika sätt. Jag antar att folk velat arrangera skylten på sitt eget vis eller så har rivningsarbetarna varit där och petat. In pictures from the ballroom taken during the few days that it was possible to visit the hotel the neon sign was placed in the most diverse ways. I guess visitors arranged it in their own way or the wrecking crew unable to keep their hands away from it. Neonskylten hade plockats ned från fasaden bara några dagar innan vårt besök. Enligt Peab skulle den bevaras men om så verkligen skett vet jag inte. The neon sign had been removed from the front wall just a few days before our visit. According to Peab (the current owners) it was to be saved but if so actually happened I'm not certain. Dörrfoder till ett av rummen intill festsalen. Tidigare i hotellets historia var detta ett av de mer luxuösa rummen. Door feed to one of the neighboring rooms to the ballroom. Earlier in the history of the hotel this was one of the more luxurious rooms. Korridoren utmed matsalarna på bottenvåningen. Fram till utbyggnaden år 1940 låg köket i den del som senare byggdes om till toaletter. The corridor lining the dining rooms on the ground floor. Until the extension on the back was constructed in 1940 the kitchen was located where the toilets are now. Trappan var från början belagd med natursten som vid något tillfälle bytts ut mot klinker. De höga fönstren mot baksidan hade tyvärr plockats ned vid tidpunkten för vårt besök. The stairway was originally covered by stone but at some point replaced by clinker tiles. Unfortunately the tall windows facing the back had been removed at the time of our visit. Fasad mot nord-väst där flygen med kök och resanderum har rivits. Ett begynnande snöoväder gjorde det mindre inspirerande att rigga mellanformatsprylarna men det finns gott om exteriörbilder där ute. Front facing north-west where the wing holding the kitchen and hotel rooms has been demolished. The emerging snowstorm made me less inspired to mount the medium format gear but there are plenty of exterior shots out there. View on Panoramio

Komposition och etik

En ruinturist tänker till

Utsikt från ett rum, bild 1 Bild 1

Utsikt från ett rum, bild 2 Bild 2

Vid en svagt sluttande äng med utsikt mot sjön låg det, ett stenhus med höga takstolar, tillhörande ekonomibyggnad och utedass. Det stora hålet i taket skvallrade om att de goda tiderna var förbi sedan länge och en närmare titt bekräftadet läget med råge. Boningshuset var belamrat med resterna av ett liv. Inte som ett bortglömt förråd utan likt ett hem där allting varit utan styrsel under lång tid. Till värme och matlagning hade vedspisarna använts och i flera av rummen hade ett djupsvart, fett sot impregnerat allt. Runt de nikotinfärgade fönstren hängde sjok med spindelväv. Golvet en svårdefinierbar blandning av hårt och mjukt underlag. I köket stod brända karotter och smutsiga flaskor travade. Mängder med rödbetsburkar halvfulla med spad tog upp större delen av skafferiet. Det visade sig att någon hade bott här till för bara några år sedan, i denna totala misär. Svårt att förstå.

Att besöka och fotografera en plats som varit någons hem och liv har olika sidor. Först fascinationen över förfallet, smutsen och patinan. Glädjen över att funnit en fotogenisk svart pärla. Men efter ett tag, efter att hittat brev och fotografier med förnamn och årtal i fin skrivstil på baksidan, viss tvekan. Har jag rätt att kliva runt i resterna av detta hem? Men ingen verkar ju bry sig om det, tänker man. Jag har inte brutit mig in, dörren stod öppen. Jag tar ingenting med mig. Jag förstör inget. Men ändå. Jag har klivit in, om än med förstärkta stövlar och konstnärliga intentioner, satt upp stativet och fotograferat. Jag har bläddrat i lantbrukskataloger från 60-talet, läst brev från 30-talet och avbildat det smutsiga lösgarnityret vid 80-talskasettdäcket. Jag har äcklats av kattskelletet i sängen och förundrats över grönskan i det kollapsade sovrummet. Jag har turistat i någon annans förfall.

Hur väljer jag då att gestalta denna plats och om jag på något sätt sprider bilderna, hur gör jag det med respekt mot dom som bodde här och mot mig själv. Förutom rent estetiska val finns också ett etiskt. Frågan kan illustreras av de två bilderna ovan. Bild nr 1 är kompositionsmässigt bättre. Inga tomma ytor, tydliga linjer, bra ljus. Men den kraftiga vidvinkeln ger en ton av effektsökeri och ett slags djup som inte är överens med platsen. Det var inte så den kändes. Bild nr 2 är mer platt och lider av en död yta i undre vänsterkanten. Men perspektivet ger en lugnare komposition och den blå väggens patina framhävs på ett helt annat sätt. Detta foto är mitt val. Inte lika bra, men bättre i sammanhanget.

Hade jag tillåtit någon att utforska och avbilda detta hem om det en gång varit mitt? Svaret är ja, annars hade jag nog inte tillåtit mig själv. Men på ett villkor, kompositionerna måste vara bra!

091101 (p)

Filed under Abandoned